Karbon som ligger i marken
I natt var jag ute och cyklade. Det var en underbar sommardag. Jag var omgiven av goda vänner, ljum värme och bara nedförsbackar så när som på sista gatan upp till glassförsäljaren. Då jag första gången såg glasskaféets baldakiner tog jag till och med en liten omväg. Nästan samtidigt hörde jag musik någonstans ifrån. Var det en radio som spelade? En barn- eller ungdomskör sjöng i två repriser, medryckande harmonier och på norska med skönt rundade o:n:
– Karbon som ligger i marken, la det ligge, la det ligge!
Efter ytterligare några rader tog kören i ända från tårna, i en storslaget uppbyggd komposition. Den musikaliska dramaturgin liksom det viktiga budskapet gjorde mig uppfylld av glädje och jag cyklade som i lycklig trance. Det var en positiv vision, kanske om hur framtidens unga demonstrerar:
– De skal reise seg opp! De skal reise seg opp!
Även jag reste mig, tog några kraftiga tramptag och svängde upp mot kaféet.