Vulgärlyrik


– Sex! sade jag och rodnade,
innan hon ens hade frågat,
den söta tjejen i kassan
som räknade mina chokladkakor.



”Jag saknar dig!”

 

Kollega skickar meddelande:

– Jag saknar dig, jag saknar dig!

Naaa, vad gulligt! tänker man då. Tills man inser att det bara var rubriken till information om Peter Pohls roman med den titeln...


Myt

"För alltså, föds myter fullt utvecklade ur ett samhälles fantasi och behov, sa jag, som om det trädde fram ur samhällets undermedvetna? Eller skapas myter medvetet ur de olika vinstdrivande krafterna? Är reklamen en ny sorts mytskapande kraft, till exempel? Säljer företagen sitt vatten osv genom att berätta rätt sorts övertygande myt? Är det därför folk som egentligen inte behöver köpa nåt som fortfarande är i princip gratis ändå går och köper flaskor med det? Kommer nån snart att hitta på en myt som får oss att köpa luft? Och vill folk till exempel vara smala på grund av en förhärskande myt om att smalhet är snyggare?"

 

ur Ali Smith: Flicka möter pojke (Girl meets boy, 2007)

 


Julafton 2015

"Säg har det blivit sommar,
här i vinterns tid?"
Det har det vad det verkar,
klimatet är på glid.
Sveriges gränser stängas,
som under världskrigstid.
Berlinmur byggs vid Öresund,
– jag kännes ej därvid.

(Skaldat i gästboken vid Krestins-Hanna på julafton i onådens år 2015.)

Gösta Berling okänd på stadsbiblioteket?

Efter att med stor behållning ha läst en annan av Selma Lagerlöfs romaner, bestämde jag mig för att det äntligen var dags att ta mig an Gösta Berlings saga.  Jag hade gjort ett försök när jag läste flera andra Lagerlöf för många år sedan.  Den gången körde jag fast, men eftersom det var Lagerlöfs debut och är en av de mest berömda svenska romanerna, är det ju nästan tjänstefel att inte ha läst den.

 

För att se om jag kunde hitta en tidigare upplaga än skolbibliotekets, gick jag in på stadsbibliotekets webbsida och sökte efter boken.  Tio träffar kom upp:

 

  • Gösta Berlings saga (2009) – dvd
  • Gösta Berlings saga (1891) – lättläst
  • Gösta Berlings saga (2007) – dvd på tyska
  • Gestas Berlinga saga (2006) – bok på lettiska
  • Gösta Berlings saga (2004) – ljudbok på CD
  • Gårdarna i Gösta Berlings saga (1986) – av Lindskog, Elsa
  • 20 romaner bedömda av samtida […] – recensioner av svensk litteratur i urval (1967)
  • Kring Gösta Berlings saga (1959) – av Ahlström, Gunnar
  • Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgerssons (1958) – av Lagerroth, Erland
  • Selma Lagerlöf efter Gösta Berlings saga (1951) – av Ek, Bengt

 

Men vad sjutton?  Jag vill ju bara ha en helt vanlig, obearbetad, tryckt bok på svenska!

 

Nåväl, detta är orimligt, på huvudbiblioteket i en kommun med över hundratusen invånare måste Gösta Berlings saga finnas.  Lyckligtvis befann jag mig i grannfastigheten så det var bara att traska i väg till stadsbibliotekets hylla för skönlitteratur: romaner.  Visst, där fanns ett exemplar av boken och när jag hittade plurala verbformer på andra sidan tyckte jag att det var en upplaga som dög för mina behov (även om den var tämligen nytryckt).

 

Fram till informationsdisken gick jag ändå och förklarade situationen.

– Det var konstigt, sade bibliotekarien.  Det får vi kolla…  Var det den här sökfunktionen du använde?
– Just det, och utökad sökning för ”Stadsbiblioteket”.
– Okej.  Vi använder ju inte det här söksystemet själva, för vi tycker inte det är så bra…  Jo den ska finnas, för det blir tio träffar.
– Visst, på dvd och på lettiska…
– Jaha, men här står det ”bok”.
– Jo, men det står ”LL-bok”.
– Ja, du får klicka på den ändå och så kommer det upp att den finns både som bok, lättläst, daisy och e-bok…

 

Smart system de har i Borås kommun.  Att det med fetstil står om en sökträff Detta är en LL-bok! – till och med med utropstecken – innebär alltså bara att boken förekommer som sådan, men den kan också förekomma i annan form.  Och jag måste fråga mig: hur skulle jag veta?

 

Bibliotekarien höll suckande med mig.  ”Det finns bara två söksystem för bibliotek i Sverige och det här har vi.  Vi får hoppas att det kommer en uppdatering av programmet om något år...”

 

Jo, det hoppas jag också.  Den här gången var det så självklart att något var fel, men en annan gång söker någon efter en annan, mer okänd, bok – och drar slutsatsen att boken inte finns.  Så står boken övergiven på hyllan, oläst alldeles i onödan…

 

 


Döda barn

Hela den gamla världen talar om ett dött barn på en medelhavsstrand.  Samtidigt sitter jag och studerar Euripides Medea, spekulerande kring hennes bevekelsegrunder.
 
Världen är sannerligen ett stort glaspärlespel.

I trantider

Ja töckte ja hörde e skri frå e trana

– begynte mä trängtan mot himmelen glana,

men ble ente löck'lig på vårsolavis,

för dä va bara gnäll ifrå rektorns markis...


2014 års böcker

Sedan jag i augusti 2005 började föra läsdagbok har jag ibland konstaterat att jag läst ungefär en bok i veckan. (Vissa böcker för jag inte in och det handlar då om sådana som jag har läst förut och bara läser om för att de är mysiga eller allmänt småputtriga och passar bra att somna till om kvällarna.) Under 2014 föll det sig så att jag antecknade precis 52 böcker i läsdagboken och jag bestämde mig för att göra en liten reflektion kring vissa av dem här.

 

För varje bok anges författare, titel och ursprungligt publiceringsår. För översatta böcker anges originaltiteln och det år boken gavs ut på originalspråket (eftersom det är helt ointressant när just mitt exemplar är utgivet). För böcker jag läst på ett annat språk än svenska har jag angivit även den titel som den blivit översatt till. Kategorierna nedan, som nog är ganska spretiga, har jag konstruerat endast för detta blogginlägg och inom vardera står böckerna i läsordning – någon rankningslista är det alltså inte.

 

Stora läsupplevelser:

  • Lisa Bjärbo: Det är så logiskt alla fattar utom du (2010)
    Tonårig kille blir kär i sin bästa tjejkompis. Helt klart klassificeras denna som ungdomsbok och spänningen är väl tänkt att ligga kring frågorna "Ska han våga berätta?" och "Hur reagerar hon om hon får veta?". I min värld låg spänningen på andra plan och när jag plötsligt insåg var boken utspelar sig kom den så nära att jag var tvungen att lägga den ifrån mig och pusta ut en stund.
  • Harper Lee: To kill a mockingbird (1960) (finns även översatt till svenska under den helt oförklarliga titeln "Dödssynden")
    Denna bok klassificeras allmänt som en av ganska få "Great American novels". I en förtätad, elektrisk stämning skildras rättegången mot en svart man i en liten sydstatsstad och 30-talets rasism ställs mot en realistisk bakgrund. Personporträtten är glasklara, intrigen häpnadsväckande trovärdig och den mörka sommarnatten blir så verklig att man kan skära i den med kniv. Huvudkaraktärerna sägs fortfarande leva i det amerikanska samhället och referenserna i populärkulturen är många. Detta är en stor roman.
  • Julie Otsuka: Vi kom över havet (The Buddha in the attic, 2011)
    Ödet för de japanska kvinnor som mer eller mindre per postorder rekvirerades till Amerika som hustrur till emigrerade japanska män. I ett för litteraturen nästan unikt vi-perspektiv beskrivs kollektivet individuellt och fångar läsaren från första sidan till slutet i en roman som är ganska kort och charmerande trots dramatiken.
  • Claudia Rusch: Honeckers kanderade äpple (Meine freie deutsche Jugend, 2003)
    Författaren var tonåring i en politiskt medveten östtysk familj under 80-talet. I en tidvis hysteriskt rolig skildring redogör hon för hon och hennes jämnåriga vänners upplevelse av barndomen, ungdomen och tiden efter Wende.
  • Jan Guillou: Mellan rött och svart (2013)
    Den tredje delen av "Det stora århundradet" berättar ur familjen Lauritzens perspektiv om hur dess medlemmar upplever mellankrigstiden. Mycket sakkunnigt, oerhört givande och extremt fängslande. (Det är helt enkelt underbart att komma hem en eftermiddag och känna hela kroppen vibrera av glädje bara för vissheten att det finns en bok som väntar på att bli färdigläst.)
  • Sofia Nordin: Det händer NU (2010)
    Flicka i nionde klass blir kär i sin bästa kompis. Temat är vanligt men här lyfts helt realistiskt rätt frågor fram. I dagens alltmer hbtq-medvetna verklighet är en tonårskärlek till en person av samma kön inte mycket mer komplicerad än en till det motsatta – bara lite och boken lägger sig knivskarpt exakt på rätt nivå. Det är 2010-talets Fucking Åmål som roman.
  • Sara Villius: Sex (2008)
    Mycket ung flicka i 80-talets Borås blir bekant med ung man. Men vad händer egentligen i denna lilla pärla? Analysförmågan triggas i en roman som förstås är uppdiktad men...
    (Stor spoilervarning för baksidestexten – den ger ett förslag på tolkning som läsaren inte vill ha serverat i förväg!!)

Böcker som jag tyckte om att läsa men som kanske inte är jättestor litteratur utan som mest passade mig då och där jag läste dem:

  • Tore Morgan: Fyran spurtar (1948)
    En pojkbok som jag fick för många år sedan av min mormor (den tillhörde väl på sin tid min morbror Sven?) och är ett intressant tidsdokument om ett gäng läroverkselever. Dessutom är språket helt okej, har jag för mig.
  • Yoko Ogawa: En gåtfull vänskap (Hakase no aishita süshiki, 2003)
    Ogift mor är hemhjälp åt äldre man med intressanta minnessvårigheter. Mysig må bra-litteratur som jag inte minst kommer ihåg med hjälp av att jag läste den under några sköna semesterdagar.
  • Rolph Wegmann: Getå 1918. Den stora tågolyckan (2013)
    Intressanta vittnesskildringar, bilder, listor, kartor, tidningsfaksimil och grafiska tidtabeller från Sveriges största järnvägsolycka.
  • Sara Lövestam: Grejen med verb (2014)
    Fyndigt skriven facklitteratur som ger många leenden, igenkännanden och även en del nya kunskaper.

Goda böcker som jag är glad att ha läst men kanske inte i längden kommer att minnas så väl:

  • Alice Munro: För mycket lycka (Too much happiness, 2009)
    Välskrivna noveller med oförutsägbara upplösningar av lättläst men säkert välförtjänt nobelpristagare.
  • Mark Haddon: The curious incident of the dog in the nighttime (2003) (finns även översatt till svenska under titeln "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten")
    Litterärt intressant metaroman om autistisk pojke som under sitt försök att lösa mysteriet med en död hund uppdagar betydligt mer intrikata detaljer om grannskapet, familjen och sig själv.
  • Jan Guillou: Vägen till Jerusalem (1998)
    Alla människor har ju läst den, nu även jag och det är ju bra.
  • Jan Guillou: Tempelriddaren (1999)
    Dito. Läsvärd, absolut, men tiden är så avlägsen att dessa böcker inte riktigt lyckas fånga mig.
  • Jan Guillou: Att inte vilja se (2014)
    Efter att ha fängslats av Mellan rött och svart trodde jag att nästa bok i serien skulle vara rena explosionen av läsupplevelse, men trots att den behandlar den än intressantare beredskapstiden, kände jag inte alls samma totala fascination.

Uppmärksammade eller populära böcker vilkas detaljer eller till och med händelseförlopp jag ganska snart glömde och som väl därför inte gjorde så mycket intryck:

  • Fredrik Backman: Min mormor hälsar och säger förlåt (2013)
    Vad de stora bristerna var här, minns jag helt enkelt inte...
  • Camilla Läckberg: Änglamakerskan (2011)
    Jag tål inte denna författare... Språket är så simpelt att jag blir sjuk och intrigen är väl inte heller något att hänga i granen.
  • Graeme Simsion: Projekt Rosie (The Rosie Project, 2014)
    Ännu en av många böcker om en person med symptom inom autismspektret. Den är lite rolig emellanåt, men vid det här laget hade jag hört det förut...
  • Mika Nousiainen: Hallonbåtsflyktingen (Vadelmavenepakolainen, 2007)
    Infödd finne längtar till Sverige och även om boken har sina komiska sidor nådde den inte upp till sitt rykte. Och när det ett par gånger dök upp hårresande brister på research i simpla småsaker (författaren hade bara behövt göra en enkel webbsökning!) höll jag på att få krupp.
  • Mikael Niemi: Fallvatten (2012)
    Idén med en gigantisk översvämning längs Luleälvens dalgång är intressant men nog hade det gått att göra mer av den?

Viktiga böcker i övrigt:

  • Markus Tiedemann: Förintelsen och förnekarna („In Auschwitz wurde niemand vergast." 60 rechtsradikale Lügen und wie man sie widerlegt, 1996)
    I en tid då gator och webb fylls av människor med invändigt bruna skjortor är det mycket intressant att läsa om de medvetna feltolkningar som de onda krafterna gör av historien.
  • Sara Arrhenius: En riktig kvinna. Om biologism och könsskillnad (1999)
    Biologismen hävdar att eftersom vissa djurarters hannar och honor beter sig på könsspecifika sätt, bör också människor göra det. Lita inte på sådana pseudovetenskapliga tolkningar av verkligheten, för människor är intelligentare än djur.
  • Linda Melvern: Att förråda ett folk. Västmakterna och folkmordet i Rwanda (A people betrayed – the role of the west in Rwanda's genocide, 2000)
    Det alltför bortglömda folkmordet i Rwanda bör vi alla känna till bättre. Här finns en ingång till ämnet.
  • Ester Roxberg: Min pappa Ann-Christine (2014)
    När författarens far, den teologiskt konservativa prästen, kom ut som transperson utmanades familjen, omgivningen och Ann-Christine själv. Självutlämnande på ett helt nytt sätt och även en i ämnet mycket väl insatt läsare får nya insikter.
  • Daniel Goldberg/Linus Larsson: Korthuset. Hur tjuvarna flyttade ut på nätet och varför din bank lät det hända (2014)
    Lärorikt berättas om hur kreditkorten föddes, utvecklades och lever idag. Klockrent förklaras varför bankerna inte gjort mer för att förhindra tekniska brister och sätta dit bovarna. Maffiga historier om hur folk velat tjäna storkovan på ekonomiska manipulationer och bedrägerier gör dessutom sitt till för att läsaren ska ha svårt att lägga ifrån sig boken.

 

Återkommande teman under 2014 visade sig vara hbtq, Machtergreifung och Jan Guillou. Vad blir nästa års fokus? Vi får väl se...

 


Man kan tala med finnar på finnars vis...

Sveriges television och programmet Go' kväll skickar en reporter till Helsingfors och Nyland för att följa i Tove Janssons fotspår, så här etthundra år efter hennes födelse.  Men vad är det för någon man ger uppdraget?  Och vem blir intervjuad?
 
Jo, först talar man med en finsk akademiker på engelska.  Hon har skrivit en biografi om Tove Jansson och bör alltså ha satt sig in i hennes böcker och övriga konstnärskap, samt läst brev och andra dokument.  Skumt nog verkar hon trots det inte kunna svenska.  Nästan lika underligt är att reportern inte kan intervjua henne på finska.  Nog finns det väl finskspråkiga journalister som kan ta ett sådant uppdrag?
 
Sedan far reportern vidare till till Toves ö Klovharun i Borgå skärgård.  Där lyckas man i alla fall hitta en svenskspråkig innehavare av den lokala handelsboden, även om hon inte fick mycket att säga i reportaget.
 
Nej, i det här sammanhanget är engelska orätt av många anledningar och int får ja nå känsla av Tove Jansson och havet av en intervju på det språket, som jag nog sku ha fått annars.  Jag sätter mig och mumsar på en Pätkis från Fazer i stället och skriver en egen odödlig roman...

Sannolik u-båt?

Den här ubåtshistorien som håller på nu, är den första som jag får så att säga uppleva i vuxen ålder. Det finns mycket att säga om den, men framför allt sitter jag och flinar framför tv-n.

 

Det är nämligen som så, att jag sedan många år har i min bokhylla den sverigefinske författaren Klaus Vikings kortroman Sannolik u-båt. Den är nog mycket okänd och svårfunnen, för jag har aldrig hört någon annan nämna den, men jag läser om den med några års mellanrum, lustigt nog så sent som för ett par veckor sedan. Med den i åtanke är det svårt att ta någon som helst ubåtsjakt på allvar – inte minst som detalj efter detalj i denna skröna nu återupprepas i verkligheten.

 

Sannolik u-båt är framför allt en skröna att skratta åt, men det går också att med lätthet ta fasta på korn av betydligt viktigare frågor. (Så är det i varje roman. Försök gärna att hitta en som bara är rolig eller spännande och inte någonstans innehåller någon seriositet mellan raderna, men du kommer inte att lyckas.) Klaus Viking ger nämligen inte bara en minst sagt alternativ förklaring till vad som orsakade ubåtsjakten på Hårsfjärden 1982, utan beskriver också, ur en finsk arbetsinvandrares perspektiv, det tidiga 80-talets ubåtsmani i allmänhet, den omtalade rysskräcken och hur oerhört fördomsfulla vanliga svenskar kan vara.

 

Nu är det förstås så, att Klaus Vikings redogörelse för vad militärer, reportrar och vanligt folk säger i anslutning till en ubåtsjakt, bygger på stämningarna 1982. Det var före min medvetna tid, så jag har ingen aning om huruvida citat ur nyhetssändningar faktiskt är autentiska, men det blir inte mindre roligt att följa rapporterna 32 år senare och se hur de på punkt efter punkt upprepas. Nu, 2014, finns nämligen obekräftade uppgifter om mystiska signaler mellan Stockholms skärgård och främmande makts ubåtsbaser. Tidningar visar suddiga bilder av något som skulle kunna vara en ubåt (även om BBC i en nyhetssändning förde fram teorin att det kunde vara ett svenskt Loch Ness-odjur). I tv sitter en pensionerad försvarshök och drar häpnadsväckande dramatiska slutsatser. Bland folk i allmänhet sprids rykten om sådant som högst sannolikt aldrig varit ens sannolikt, desto mindre då sant. För mig är dessa timmar framför tv-n som att stiga in i vardagsrummet hos stackars Salomon i Nynäshamn 1982.

 

När jag så får för mig att göra en sökning på http://libris.kb.se för att se var boken finns, visar det sig att Sannolik u-båt tillhör de där böckerna som bara finns på ett litet antal bibliotek i Sverige. Kungliga biblioteket i Stockholm är ett, universitetsbiblioteken i Lund och Umeå två andra (på dessa finns i olika utsträckning pliktexemplar av många böcker, så det är inte förvånande att man till och med har boken i dubbla upplagor: 1986 och 1996 års versioner). Men sedan finns den också på Riksdagsbiblioteket, på det försvars- och utrikespolitiskt inriktade Anna Lindh-biblioteket samt på Finlandsinstitutets (i Stockholm) och Immigrantinstitutets (i Göteborg) bibliotek, vilket väl säger något om vilken tänkt målgrupp den har i dag.

 

Det är alltså, precis som jag anade, ingen bok som man med lätthet kommer över. Men med tanke på hur oerhört aktuell den visat sig vara nästan 30 år efter att den skrevs, ska jag komma ihåg, att om jag hittar den på något antikvariat eller i en second hand-butik (och på sådana har jag sett den förr), ska jag köpa den och ge den som present till en eller annan bekant. För, som det väl framgått nu, i mina ögon är den så oerhört läsvärd att den borde spridas till fler.


Dessa dagar – ett liv

Jag tillbringade två och en halv höstlovsdag med att damma skolbibliotekets alla hyllor.


Första dagen började jag med Folksagor, fortsatte med Skönlitteratur och nådde till Astronomi.  Andra dagen tog mig genom Franska och Tyska till Bollsport och Engelsk skönlitteratur.  Tredje dagen inleddes med Språkvetenskap och passerade Psykologi på sin väg till Uppbyggelselitteratur.

 

Tja, det speglar ganska väl mitt liv så långt.  Vad blir nästa steg i livet månntro?  Eller med andra ord: under vilket signum vill jag finna mig själv...?


 

Andra iakttagelser under dessa dagar:

  • Hyllorna med Musikhistoria och Konst var dammigast.  Är inte ens esteterna intresserade?
  • Att döma av baksidestexten finns det många böcker som är väldigt lika till innehållet.
  • Det finns många böcker jag inte vill läsa.
  • Det finns många böcker jag vill läsa.
  • På hyllorna för fransk och tysk litteratur fanns mycket tomt utrymme, medan de engelska hyllorna var proppfulla.
  • Avdelningen för tecknade serier på franska presenterade kända titlar och var omfångsrikare än de andra språkens.
  • En alltför känd kreationist fanns representerad på hylla U (= Naturvetenskap).  Bibliotekarien bläddrade i boken och undrade hur den alls hade kommit in på biblioteket...
  • Många böcker väckte förstås tankar i största allmänhet, men det blev bara korta reflektioner, för snart kom något annat i blickfånget.
  • Så bra det är att det finns människor som till vardags utför de arbetsuppgifter som jag inte vill göra.
  • Att damma bokhyllor är i längden ganska långtråkigt.
  • Även ett trist arbete har sin charm i rätt sällskap.

RSS 2.0