Niornas noveller
När eleven som i våras skrev en text som var så bra att den inte med ord kan beskrivas, nu skriver ännu en experimentell text, ska man då se oväntade tempusbyten som ett förmodligen genomtänkt inslag som jag är för dum för att förstå? Eller är det bara slarv? Och klassens enda A-elev som nu skriver en simpel och rörig text – är det möjligt att jag har missförstått även den?
I gengäld överraskar en elev som förr varit nöjd med ett starkt C, genom att skriva magiskt stämningsfulla miljöskildringar från 1700-talets Venedig. Den som nyss återhämtat sig från en svår sjukdom och i största allmänhet har det svårt i livet, smäller till med exemplariskt varierad meningsbyggnad och oväntade passivformer.
Det går i alla fall att dra vissa generella slutsatser om ungdomars skrivförmåga:
- Mopedister och Fortnightkillar förstår inte genren, har begränsat ordförråd, skriver ointressanta texter på taffligt språk och erhåller ett klockrent E.
- Att göra semestrar till Europas kulturstäder och minnesmärken är en framgångsfaktor. Att åka på solsemester eller äga hus vid Medelhavet är ingen framgångsfaktor.
- Lärarbarn har ett felfritt skriftspråk men inte nödvändigtvis god fantasi.
- Elever som har romanläsning som intresse eller nöje, besitter ett utvecklat ordförråd och en förmåga att vara kreativ med språk och händelseförlopp.
- Elever som kommer till skolan varje dag, sitter stilla i klassrummet och gör sitt bästa, får minst C i betyg.
- Ett utländskt efternamn är, när den språkliga grunden har lagts, också en garant för att få minst C i betyg.
- Den som är nyanländ till Sverige skriver inga texter. Visserligen står den på klasslistan, men någon anpassad undervisning ges inte och skolan är bara förvaring.
Naturligtvis får ovanstående slutsatser tas med en liten nypa salt, eftersom de bygger på ett tämligen litet urval elever. Men när jag halkade hem på sin cykel och funderade under tiden, tyckte jag själv att analysen var intressant, varför jag delar med mig av den…