Fomalhaut (nästan bara saker av vikt)

Det stod en kartong med böcker i mitt vardagsrum. Ovanpå och runtom låg ännu fler böcker. Här och var i lägenheten låg några till utspridda. I dag bestämde jag mig för att ta tag i det där och jag sorterade upp dem i tre högar:

1. Böcker som jag läst och vill ha i bokhyllan.
2. Böcker som jag inte läst och på något sätt vill ha inom räckhåll så att jag kan läsa dem när andan faller på.
3. Böcker som jag kan lägga ned i källaren, antingen de är redan lästa eller inte …

Det låg, på botten av kartongen, några böcker som var utrangerade från stadsbiblioteketet och köpta i september 2018. Vissa var lästa och vissa var olästa. Men så spärrade jag upp ögonen. Vänta, något är fel här …

Mot mig stirrade bilden av en kvinna som jag kände igen. Jag hade sett henne förr och redan den gången hade jag reagerat på att hon var så lik min gamla kollega. Nu tänkte jag samma sak igen. Dessutom slog det mig att den här boken läste jag i november 2019 och jag lånade den på skolbiblioteket. Vad gör den här? Nej, det står ju till och med att det är en utrangerad stadsbiblioteksbok … Är det verkligen samma bok? Ja, det är det.

Och så insåg jag sanningen. Utan att veta om det har jag i två år varit ägare till denna bok, som var förra årets klart starkaste läsupplevelse.

Emma Granholms Ett nytt liv på köpet är en av de där ganska få böckerna som påverkar, som får en att skälva till för stunden och följer en genom livet. Kanske förändras man lite som människa, kanske har man bara känslan av chock eller magont (eller lycka?) kvar efteråt. Bland all annan litteratur, vare sig det är dussinlitteratur eller konstverk av nobelpristagarklass, står detta fåtal böcker ut.

Jag ska vara ärlig och säga att jag väldigt ofta – på grund av yrke och intresse – läser modern ungdomslitteratur. Flera romaner har det blivit bara de senaste veckorna, somliga tramsiga och andra av god kvalitet. Emma Hambergs Linas kvällsbok (2003) är dels daterad (det är väldigt mycket ungdomsfylla), dels alltför sexfixerad (mina högstadieelever skulle få krupp) och jag får lite elakt för mig att det är författarens egen självbiografi som lyser igenom. Ann-Helén Laestadius Tio över ett (2016) och uppföljaren Inte längre min (2018) är intressanta samtidsskildringar som är seriösa och jordnära, så det är inte bara för att de råkar utspela sig i Kiruna som jag med glädje skulle sätta dem i händerna på vilken läsare som helst.

Jag har också plöjt igenom Magnus Nordins Prinsessan och mördaren (2003) som är en utmärkt ungdomsdeckare för den som lätt blir uttråkad – men är synnerligen platt i övrigt. Denise Rudbergs Tillsammans (2007) är något i samma stil. Katarina Wennstams Flickan på hotellet (2017) är rentav så platt och ointressant att man baxnar och inledningens sexistiska skolledare är totalt orealistisk på 2000-talet. Fredrik Backmans Björnstad (2016) har många bottnar, är oerhört uppskattad men passade mig bara lagom, och så är blotta åsynen av en så tjock ungdomsbok skrämmande för många ovana läsare. Annika Ruth Perssons Du och jag, Marie Curie (2003) utspelar sig av någon anledning redan 1986 och ställer fler frågor än den ger svar, varför det bara blev konstigt att läsa den.

Det finns förstås mängder med böcker – i detta fall ungdomsböcker – som jag påminner mig när jag bläddrar igenom mina läsdagböcker. Jag har tyckt om att läsa dem, de har varit läsvärda – men utan att ge den extra kicken. Så finns exempelvis Sara Lövestam: Ett hjärta av jazz (2013), Johan Unenge: Vi som ser på (2004), Emma Granholm: Simon & Sophie (2006), Peter Pohl/Kinna Gieth: Jag saknar dig, Jag saknar dig! (1992).

Men så dyker de upp, böckerna som ger ”den extra kicken”. Ta en sådan bok som Sofia Nordins Det händer nu (2010), i mina ögon 10-talets motsvarighet till filmen Fucking Åmål. Vi har läst, hört och sett dussintals komma ut-berättelser som skildrat författarens ungdomstid, då det var fruktansvärt komplicerat och man måste rymma till Stockholm för att överleva. Dagens ungdomar däremot – de rycker faktiskt i allmänhet på axlarna åt samkönade relationer, så när Stella blir kär i Sigrid är konflikten/problemet inte alls det som vi är vana att se i romaner (eller filmer) med hbtq-tema. Mycket bra!

Eller ta samma författares dystopiska serie om fyra böcker: En sekund i taget (2013), Spring så fort du kan (2014), Som om jag vore fantastisk (2015) och Om du såg mig nu (2017). De är också en stor upplevelse, som jag förr eller senare kommer att läsa igen. Sofia Nordin är uppenbarligen en skicklig författare, som inte bara en utan två gånger fått mig att känna ”Wow!” i hela kroppen när jag läst hennes böcker.

En liknande upplevelse gav Lisa Bjärbos Det är så logiskt alla fattar utom du (2010). Jag har berättat en gång för flera år sedan om den boken. Historien är inte särskilt speciell men en detalj mot slutet avslöjar plötsligt vilken stad handlingen utspelar sig i. Där satt jag och väntade på upplösningen, när jag med ens insåg att jag hade befunnit mig i samma stad med lite av samma känsla som en av huvudpersonerna. Det blev så starkt att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken för att gå och vila en stund.

Och då är jag tillbaka där jag började, i Emma Granholms Ett nytt liv på köpet (2009). Huvudpersonen har gått genom grundskolan utan kompisar, varit utstött utan att vara mobbad, så ensam att hon utgått från att det är så det ska vara. Så börjar hon gymnasiet och allt lär väl fortsätta så, tror hon. Fast så blir det ju inte och jag som umgåtts med estetelever dagligen i ett par år är inte det minsta förvånad. Så långt inte särskilt oväntat eller dramatiskt, utan en lite skön känsla av att allting ordnar sig. Har man hört det förr, så säg?

Då överraskar Ett nytt liv på köpet. Det kommer som en smäll i magen, en obehagskänsla över ett händelseförlopp som är helt oväntat (utan att vara ologiskt) och all den förväntan och sinnesstämning som byggts upp tar tvärstopp. Det är mästerligt gjort och jag tar inte det minsta illa upp av att ha blivit ledd i fel riktning.

Nu sitter jag alltså här och finner mig ha boken hemma. När som helst kan jag plocka fram och läsa om den. För den hamnar omedelbart i grupp 1: böcker som jag läst och vill ha i bokhyllan.