Nattbuss
Innan jag hunnit lossa säkerhetsbältet och sätta på jackan, var bussens övervåning tom så när som på mig och en ung kvinna två rader framför. Hon sov och jag log för mig själv.
– Hallå, sade jag, det är dags att vakna.
Ingen reaktion. Jag knackade försiktigt med paraplyet på hennes knä. Hon sov djupt. Försiktigt rörde jag vid hennes axel. Hallå? sade jag igen. En handlov på hennes knä … men hon rörde sig inte.
Vad ska jag göra? Stryka henne över håret? Ta hennes hand? Sjunga en sång? Nej, det är nog bäst att jag pratar med busschauffören.
Han hade sett uttråkad ut i Göteborg men nu brast han i skratt.
– Det är andra gången! flinade han. Förut var jag på väg till garaget när det kom ned en där uppifrån. Men jag ska gå upp och kolla; tack för att du sade till.