Italia ’18

Det hör inte till min vana att skriva reseberättelser i den här bloggen.  Systerbloggen om järnvägar har ofta det upplägget men här är det ovanligt med bilder över huvud taget.

I dag gör jag det ändå.  Således kommer här 24 bilder från en 10-dagarsresa i Europa.  Det är inte alls mina 24 bästa bilder (av de nästan 1500 jag tog...) men de sammanfattar väl mina erfarenheter och reflektioner.

Varje bild kommenteras nedanför respektive bild.

 

Oberndorf am Neckar/Boll

När en ung präst i Baden-Württemberg ska göra sin praktik, reser hon till Brämhult.  Därför är det inte konstigt att fyra européer från Borås reser till Oberndorf am Neckar och byn Boll.

 

Schaffhausen: Rheinfall

Det är lika omöjligt att hindra mig från att fotografera, som att stoppa Rhenfallet i Schaffhausen.

 

Grimselpass

Det var en lyckträff att skippa 100 minuters kötid på motorvägen genom Gotthard, för att i stället åka tre timmar över Grimsel och Rhônegletscher. Farofyllda äventyr, frankensteinska vyer, fantastiska minnen!

 

I andra länder färdas man ensam i bergen.  I Schweiz är järnvägen ett ständigt sällskap, högt som lågt.

 


Det behöver inte vara de stora upplevelserna som räknas.  En fika i Meina, mellan Domodossola och Novara, räknas också.

 


Att en sen kväll, trött av resan, mötas av nya vänner, occitanska flaggan och ett överdådigt matbord kan bara hända i Piemonte.

 


Valle Germanasca, dalen med den strida floden som är känd endast av lokalbefolkningen, är också en plats med lika stor betydelse som vilken som helst huvudstad.

 

Valle Germanasca leder till Perosa Argentina

Efter en sommar av fotbolls-VM, tycker en person som växte upp med två VM-finaler mellan Tyskland och Argentina att det är lite lustigt.  Har man sina specialintressen så har man… 😛

 

Patois i de occitanska gränstrakterna

Nog är det bra att kunna ett eller två språk, men under denna resa i olika utländer fick jag tala svenska (med Friederike), engelska (med Federico), tyska (med massor av folk i fyra länder), franska (med grannarna i byn) och en fransk-italiensk kombination (med affärsinnehavaren i Perrero). Att kunna kommunicera över gränserna är coolt och lingvistikens livgivande betydelse kan inte underskattas!  (Däremot är svenska ungdomars faiblesse för spanskan överskattad, ty man måste färdas jättejättelångt för att kunna tala med någon alls på det språket.)

 

Torino: Il duomo

Någonstans här, bakom spårvagnen och domens väggar, ligger Sindone di Torino: den linnesvepning som Josef av Arimataia och hans vänner lade Jesus i efter korsfästelsen. Så säger i alla fall traditionen och den har sitt värde vare sig man tror på berättelsen eller inte.

 

Torino: Basilica di Superga

Efter en stigning på sådär 400 meter med kuggstångsbanan Tranvia Sassi-Superga når man platsen för basilikan och ser ut över Turin.

 

Torino F.C.:s minnesplats

Italiens bästa fotbollsklubb var fylld av landslagsspelare men Grande Torino störtade den 4 maj 1949 med sitt flygplan just här, mot fundamentet av Basilica di Superga. Det är en plats att minnas – och att minnas på.

 

Prali: 2618 m

”Altitudine duemilaseicentodiciotto metri”.  Cappello d’Envie är högre än tidigare rekordplatser, såsom sydsvenska höglandet, Haukeliseter och Grimselpass.  Nästa gång är mitt mål tretusen meter. ^_^

 


När det smäller i Alperna, smäller det rejält. Molnen täcker bergen, ovädret glider över topparna, åskan ekar mellan branterna och dalarnas bäckar fylls till forsar likt en wadi i öknen. Men även de mörkaste moln skingras, dagern återvänder och regnbågen varslar om sommar.

 


Vår nordliga himmels stolta björndjur sträcker upp sin långa svans över det valdensiska templet så att det kan skådas i Germanasca liksom i alla den norra världens länder.

 


Den stolta staden Pinerolo (i klass med Skövde både till befolkning och intresse) minns som alla andra platser de fasor som fallit över mänskligheten.

 

Massello: Cascata del Pis

Mellan de höga klipporna nedanför de ännu högre bergen faller det höga Cascata del Pis också långt. Floden är måhända liten här, men den leder liksom alla floder till Po som är något större.

 

Massello: vid Clô dâ Mian

”Vi är ett folk på va-andring…”

 


Det fina folket lever på branterna till Lago di Como.  Men vad ska man här att göra, när man kan vandra i Germanascaflodens dalgångar eller på bergen i Skaraborg?

 

Vaduz

Furstendömets huvudstad har affärer, restauranger, ett överflöd av skulpturer samt några berg i bakgrunden.  Det är ungefär som i Borås.

 

Jupiter i Dornbirn

När en hög klippa i Vorarlberg skymmer den förmörkade månen mer effektivt än vilken jordskugga som helst, får man nöja sig med att beskåda Jupiter. Och Jupiter är större än till och med hela Österrike så det är inte så illa när man tänker efter.

 


I de svenska städerna får man leta länge och förgäves efter modelljärnvägar.  I Rothenburg o.d. Tauber samsas de med frukt och soppa i livsmedelsbutiken.

 

Tyskland har lärt av sina misstag.  Man vet hur man ska förhålla sig till utlänningar – och hur man ska producera elektricitet.

 

Fehmarn

Den vita månen och den röda Mars påverkar oss människor.  Men inte av några mumbojumbo-pseudovetenskapliga skäl utan för att de skiner i natten och är vackra att se på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0