Korv
Eller: Den som gapar efter mycket, mister ofta hela... korven?
Jag köper då och då en sorts grillkorv som smakar mycket och starkt och gott och därför är användbar till lite av varje. Den kan grillas i ugn, delas på längden och ätas med korvbröd och gurka som en lyxig kvällsmat. Den kan också delas på längden, skäras i bitar och stekas för att passa perfekt i pastasallad. Den kan dessutom användas som grund till en smaskig tomatgryta och säkerligen ätas på många andra sätt som jag ännu inte är medveten om. Kort sagt är det i alla fall en utmärkt korv.
När jag så en lördag för inte länge sedan blev varse att en matbutik som jag vistades i närheten av, hade ett ovanligt förmånligt extrapris på denna korv, promenerade jag in i butiken, fast besluten att göra ett inköp. Emellertid hann jag inte längre än till korvhyllan förrän jag kom på andra tankar. Där fanns nämligen korv av ett helt annat märke som var ännu billigare. Att döma av texten på förpackningen var den dessutom lika bra beträffande ingrediensernas ursprung, platsen för produktionen och andra detaljer som jag i princip alltid studerar när jag handlar mat.
Det logiska var alltså att avvika från planen och i stället köpa denna tidigare otestade grillkorv...
Samma kväll, eller om det var någon dag senare, grillade jag korven i ugnen. Det här skulle bli mums, för jag var hungrig! Men... plofs, smätt, skvätt – det var väldigt vad den var blöt? Jag torkade av den med hushållspapper och ändå kändes den nästan svampig. Om av flott eller vatten vet jag inte, men särskilt lyxig var den då inte.
Det fanns fler korvar i förpackningen och i går kväll skulle jag tillaga torsdagens och fredagens matlådor med pastasallad. En korv per portion brukar vara lagom, så jag följde mina vanor och hackade två i bitar som jag stekte, i vanlig ordning efter modellen kall korv i kall stekpanna utan fett. När den sedermera svalnat lade jag den i matlådorna och...
– Hallå? Korven, var är du?
På botten av de gamla glasslådor som passar så bra till kall mat låg några fattiga små korvbitar och såg ynkliga ut. Vad hade hänt med korven? Hade den smält bort? Ja, något ditåt måste det ha varit, för inte var det mycket korv kvar efter stekningen.
Idag åt jag med andra ord en ovanligt lätt middag. Jag insåg att korven på det stora hela smakade som falukorv med möjligen en bitteliten extra tillsats av salt och någon annan krydda, men inte var det mycket att ha inte.
Härav lär man sig att man ska vara försiktig med att avstå från en god affär med säkert utfall för att göra en ännu bättre affär med osäkert utfall...
Jag köper då och då en sorts grillkorv som smakar mycket och starkt och gott och därför är användbar till lite av varje. Den kan grillas i ugn, delas på längden och ätas med korvbröd och gurka som en lyxig kvällsmat. Den kan också delas på längden, skäras i bitar och stekas för att passa perfekt i pastasallad. Den kan dessutom användas som grund till en smaskig tomatgryta och säkerligen ätas på många andra sätt som jag ännu inte är medveten om. Kort sagt är det i alla fall en utmärkt korv.
När jag så en lördag för inte länge sedan blev varse att en matbutik som jag vistades i närheten av, hade ett ovanligt förmånligt extrapris på denna korv, promenerade jag in i butiken, fast besluten att göra ett inköp. Emellertid hann jag inte längre än till korvhyllan förrän jag kom på andra tankar. Där fanns nämligen korv av ett helt annat märke som var ännu billigare. Att döma av texten på förpackningen var den dessutom lika bra beträffande ingrediensernas ursprung, platsen för produktionen och andra detaljer som jag i princip alltid studerar när jag handlar mat.
Det logiska var alltså att avvika från planen och i stället köpa denna tidigare otestade grillkorv...
Samma kväll, eller om det var någon dag senare, grillade jag korven i ugnen. Det här skulle bli mums, för jag var hungrig! Men... plofs, smätt, skvätt – det var väldigt vad den var blöt? Jag torkade av den med hushållspapper och ändå kändes den nästan svampig. Om av flott eller vatten vet jag inte, men särskilt lyxig var den då inte.
Det fanns fler korvar i förpackningen och i går kväll skulle jag tillaga torsdagens och fredagens matlådor med pastasallad. En korv per portion brukar vara lagom, så jag följde mina vanor och hackade två i bitar som jag stekte, i vanlig ordning efter modellen kall korv i kall stekpanna utan fett. När den sedermera svalnat lade jag den i matlådorna och...
– Hallå? Korven, var är du?
På botten av de gamla glasslådor som passar så bra till kall mat låg några fattiga små korvbitar och såg ynkliga ut. Vad hade hänt med korven? Hade den smält bort? Ja, något ditåt måste det ha varit, för inte var det mycket korv kvar efter stekningen.
Idag åt jag med andra ord en ovanligt lätt middag. Jag insåg att korven på det stora hela smakade som falukorv med möjligen en bitteliten extra tillsats av salt och någon annan krydda, men inte var det mycket att ha inte.
Härav lär man sig att man ska vara försiktig med att avstå från en god affär med säkert utfall för att göra en ännu bättre affär med osäkert utfall...