Stjärnorna visa mig leden.

 

Lördag kväll, klockan är över åtta och i denna krispigt vita januari är himlen alldeles klar och iskall.  Hembjuden till vännerna Anna och Simon tar cykel grå och jag en omväg för att posta ett angeläget brev.

 

Men det är en annan väg än vanligt och jag har bara fått för mig att jag ska svänga till vänster i en viss korsning och till höger snart därefter.  Så gör jag, tycker att gatorna är obekanta men tänker att det nog är rätt.

 

Då, med ens, ser jag Orion rakt framför mig.  Men Orion där, det innebär ju att jag cyklar söderut?  Jag stannar, letar upp Polaris och jo då, vår väna polstjärna är precis där jag trodde och jag förstår att jag cyklar helt galet.  Funderar ett ögonblick, gör lappkast i vinternatten, fortsätter ett par kvarter och känner så igen mig.

 

*

 

Naturligtvis har jag många gånger haft solen till hjälp för att hålla en fast riktning eller för att orientera kartan.  Bara för att det är intressant har jag med hjälp av sol och stjärnor satt in min vistelseort i ett väderstrecksperspektiv.

 

Jag minns också hur jag en höstkväll för många år sedan skulle ta en genväg hem och hamnade på en gata som jag visste var den låg men inte hade besökt förr.  Den gången blev jag stående och konstaterade att om jag bara hade sett en enda stjärna, hade jag vetat om jag skulle svänga vänster eller höger på denna gata.  Det var emellertid en mulen kväll och jag har många gånger tänkt på just det, att det var tråkigt att jag inte för en gångs skull fick möjlighet att använda mina kunskaper i praktiken.

 

Mitt huvud rymmer en del talanger inom de mest varierande områden.  Astronomi i allmänhet är en av dem, men när det handlar om att hitta rätt på stjärnhimlen, är min expertis än större.  Ja, det är till och med så att jag vågar säga att det inte går att finna tusen svenskar som gör det bättre än jag.  Desto intressantare blev det alltså i lördags.

 

Efter alla dessa år av astronomiska och uranografiska studier var detta nämligen första gången jag faktiskt fick erfara den speciella glädjen av att stjärnorna bokstavligen visade mig rätt väg.  Jag hoppas att det händer igen.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0