Augustinatten
Se – augustinatten träder
in, och mörk blir sommarkvällen.
En syn som astronomen gläder,
söker njutning under stjärnepällen.
Skulle vilja finna lega
på en gräsbädd, blicken luta
upp mot Altair och Vega.
Kanske sina ögon sluta.
Ja, om min lycka vill jag drömma.
Då solvarm dag blir natt så sval,
vardagssorger vill jag glömma
– men nej, så låter ej mitt tal.
Ty tankarna på morgondagen
vill harma, kväva, sinnet trycka.
Uttåget ur sommarhagen
blir nedstämdhet och inte lycka.