Liechtenstein
Drömmer gör jag säkert varje natt (det gör ju i princip alla) och jag kommer rätt ofta ihåg vad jag drömt. Den här natten drömde jag att jag satt med papper och penna, fast besluten att skriva en lista över liechtensteinska skidåkare. (Bara det kan ju låta komiskt, men de som känner mig vet att det finns många aspekter av den korta beskrivningen som är typiska för mig.)
Jag satte alltså i gång. Hanni och Andreas Wenzel hamnade säkert på listan, definitivt även Tina Weirather samt Paul och Willi Frommelt. Markus Hasler likaså … men så vaknade jag till. Hur kunde jag glömma Stephan Kunz? frågade jag mig slumrande – och somnade om.
Som brukligt vaknade jag till fler gånger under natten. Liechtensteins geografi, med de tre naturgeografiska delarna: slätten, slänten och bergen, dök upp för mig vid dessa korta stunder. En annan gång var det de framgångsrika skidåkarna Birgit Heeb och Marco Büchel som jag tänkte på.
Ännu klockan halv sju, då väckarklockan ringde och jag försökte få igång både huvud och kropp, snurrade Liechtenstein i hjärnan. ”Birgit Heeb”, sade jag tyst för mig själv. Det måste vara minst ett år sedan jag tänkte på henne.
Att jag natten därpå drömde om smalspåriga tåg och min gamla skolbuss förändrar inte läget. Jag har likväl haft liechtensteinska skidåkare på hjärnan i halvtannat dygn.