Fakta om Finland
Under middagsrasten blev det bekant att tre av fem vid bordet nyligen hade varit i eller snart skulle resa till Helsingfors på studieresa. Jag var inte en av dessa men fick nu höra:
- Finland har ungefär tre miljoner invånare.
- Helsingfors är en inte särskilt stor stad.
- Svenska har aldrig varit ett obligatoriskt skolämne för finska elever, alternativt att…
- Svenska har varit ett obligatoriskt skolämne men är det inte längre.
- Finlandssvenskar är akademiker och tillhör överklassen.
- De flesta finlandssvenskar bor i trakten av Åbo.
- Uleåborg är en stad med många svensktalande.
Eftersom jag visste att dessa fakta inte är mycket till fakta, utan tvärtom är fullständigt oriktiga, kompletterade jag med verkliga fakta om Finland:
- Finland hade fem miljoner invånare redan när jag gick i skolan och har väl fem och en halv nu.
- Huvudstadsregionen, som är ett begrepp i sig, har mer än en miljon invånare men består av flera städer, så i själva ”Helsingfors” bor bara ungefär en halv miljon.
- Svenska är ett obligatoriskt skolämne för alla Finlands elever, men de så kallade sannfinländarna kallar det för tvångssvenska och vill ändra bestämmelsen.
- Huvudstadsregionen har ungefär lika många svensktalande som Borås.
- De flesta finlandssvenskar har traditionellt varit fiskare och bönder, men det finns ett gammalt rykte som säger att de är akademiker.
- Vasa, som ligger ungefär mittför Umeå, har visserligen kanske bara en fjärdedel svensktalande men där går det att tala svenska med de flesta.
Om jag hade fått tillfälle, hade jag också tillagt fler verkliga fakta om Finland.
- Finska och svenska är juridiskt sett helt likställda i Finland. Till exempel bestäms varje kommuns språkliga status utifrån hur invånarnas språktillhörighet är fördelad i just den kommunen. De enda skillnaderna jag känner till, är dels att Åland är enspråkigt svenskt oavsett hur många finskspråkiga som skulle flytta dit, dels att finska är arméns kommandospråk även i svenskspråkiga styrkor (som för närvarande råkar vara bara en).
- I Uleåborg finns nästan inga svenskspråkiga alls.
- Även om det finns några tusen finlandssvenskar i Åbo, ligger staden i utkanten av ett av de svenska språkområdena, så det är bara ungefär 5 % av invånarna som har svenska som modersmål, vilket är en mindre andel än i Helsingfors och betydligt mycket mindre andel än i det tvåspråkiga området som helhet (där över 20 % har svenska som modersmål).
- Det är lätt att se de svenskspråkiga som en oviktig liten minoritet på 6 %, men då glömmer man att de flesta svenskspråkiga finns på orter där de är i majoritet eller utgör en stor minoritet. Med andra ord: finlandssvenskarna bor där finlandssvenskarna bor och där är deras språk viktigt.
- När sannfinländarna (som är synnerligen falska finländare) i dag gnäller över att svenska fick fortsätta att vara det huvudsakliga administrationsspråket i Finland under 1800- och början av 1900-talet, glömmer de bort att finskan på den tiden inte hade kunnat bli det administrativa språket. Det enda alternativet hade varit ryskan. Skulle det ha varit bättre, sett till hur Finlands historia kom att utveckla sig?
- För att ge barnen ytterligare ett språk, låter många i grunden finskspråkiga familjer sina barn gå i svenskspråkiga förskolor (som förresten fortfarande ibland kallas barnträdgårdar, vilket nästan är en omöjlighet i Sverige).
- I tvåspråkiga familjer registreras majoriteten av barnen numera som svenskspråkiga.
Det finns ämnen som jag är expert inom, för att jag har ett grundmurat intresse för dem. Inget konstigt med det egentligen. Men att jag tydligen utmärker mig i en grupp rikssvenskar när det kommer till Finland i allmänhet och dess språkliga situation i synnerhet, är mer oväntat. Men det är väl så att man har olika talanger, att lägga ett eller annat på minnet. (Och så råkade ju min närmaste kollega någonsin vara finlandssvensk sverigefinländare. Det kanske gjorde sitt till.)