Vad fotboll är
Det är så lätt att tro att fotboll är Blatter och Fifa, gubbvälde och vänskapskorruption.
Men fotboll kan också vara det årliga skolmästerskapet på den nya fotbollsstadion i Borås, där stadens gymnasier gör upp om titeln som vinnare av Arenakampen.
Där kan fotboll vara fullsatta och försommarheta läktare med sjungande studenter av alla kön, som styrt ut sig med smink och kläder i skolans färg, som kan eller inte kan redogöra för offsideregler och målskillnadsaffärer, men som förenas i ett evenemang som uppmärksammas av stora delar av staden och ingen annan.
Där kan ett annat år fotboll vara en dag med ihållande, ilsket regn som piskar en uttunnad åskådarskara i ansiktet, där den lilla friskolan utan traditioner har den ljudligaste hejaklacken som får det gamla Högre Allmänna Läroverket att förvånat tystna och sedan i stumhet förlora första matchen.
Då kan fotboll bli en semifinal mellan den lilla utmanaren, som redan skrällt sig till gruppseger, och den stora favoriten, det klassiska Teknis som leder med 1-0 i slutminuten. Då kan uppstickaren få en frispark och få för sig att utmana alla vanor av drömmar om mörsare i krysset och i stället slå en alldeles häpnadsväckande variant med ett löst skott vid sidan av muren, en kort passning mot mitten och en klackspark i mål.
Då kan åskådaren som bara tycker att livet är kallt och blött och för stunden rätt eländigt, lysa upp och applådera i pur hänförelse och lycka.
För det, mina vänner, det är fotboll på riktigt.