Skarp hjärna i gymnasiets matsal

Bäckängs matsal, tisdag 11.30.  Elever rusar härs och tvärs, under intensivt samtal med varandra eller läsande nyheter på mobiltelefonen.  Varm mat tas från en plats och sallad från en annan.  Tallriken balanseras i ena handen, ett dricksglas med mjölk eller vatten samsas med smörgåsen i den andra.  Uppmärksamheten är splittrad.  "Det lediga bordet inne i hörnet?  Ska jag våga sätta mig hos den snygga estetkillen?  Finns det plats i rummet bredvid?  Tänk om hon den söta tjejen i tvåan kunde sätta sig hos mig..."  Samtidigt rusar någon åt andra hållet, för att ta mer vatten, hämta en servett, lämna disken.
 
När jag kryssar mellan alla dessa människor utan att kollidera med någon, måste jag göra tusen matematiska uträkningar i sekunden.  Hastigheter från korsande personer ska kombineras med uppskattningen av ur vilka vinklar de kommer.  Iakttagelsen av hur de talar och åt vilket håll de ser, ska tillsammans med allmän människokännedom avgöra vilka beslut de strax kommer att fatta.  Viktiga ljud ska skiljas från bruset.
 
Och på något sätt mäktar min hjärna med detta.  Den som med den allra senaste tekniken skulle konstruera en maskin med samma förmåga, skulle ha att göra i tiotals år och sannolikt ändå inte lyckas.  Jag häpnar och tycker att det är alldeles fantastiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0